Ända sedan min tjugoårsdag har jag haft åldersnoja. Jag minns att jag den dagen vaknade med ett fruktansvärt dåligt humör. Jag ville inte fylla år. På det här sättet har det sedan fortsatt.
År efter år.
När min födelsedag närmar sig, närmar sig även det fruktansvärda jag-vill-inte-fylla-år-humöret. Jag vill inte bli äldre helt enkelt. Jag ställer till med muffinsbak och tårtkalas, men inte för min egen skull, utan för min kära familj som så gärna vill fira mig.
Min babybror fyllde tjugo förra veckan, men det känns som om han fortfarande är sju. Det får han höra ofta. För ofta.
Snart vankas min tjugosjuårsdag. Och jag ska göra allt för att försöka hålla mitt fruktansvärda jag-vill-inte-fylla-år-humör på betryggande avstånd.
Annars kommer väl DET ge mig gråa hår.
fastekalender 2 april
5 timmar sedan