Sjuk som fan är jag. Snoret rinner konstant. Lungorna försöker ta sig upp och ut varje gång jag hostar. Och Herr Feber springer fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Jag tror att jag börjar få sitt- och liggsår också. Ryggen smärtar och det är obekvämt hur jag än sitter eller ligger. Igår trodde jag till och med att jag hade fått lunginflammation men efter att ha smörjt in bröstet med Vicks-salva (ja, dom finns fortfarande kvar!) så kändes det bättre. Jag som ett tag trodde att jag skulle få utöka min sjukdomslista med en nästintill dödlig lunginflammation, men nej...
Snoret. Var i helvete kommer det ifrån?
Sarahs Janne tror att det kommer från helvetet. Micke tror att det kommer från hjärnan och att mina hjärnceller kommer ut med snoret. Och det kan stämma för jag känner mig faktiskt hjärndöd.
Ingenting smakar gott. Eller ingenting smakar ingenting. Inte ens mentolciggen.
Eftersom jag inte orkar gå upp på vinden och hämta nintendot får jag fördriva min tid med att titta på sunkiga tv-program, titta på favvofilmer igen och igen, sparsamt läsa sida för sida i boken som håller på att ta slut och surfa på allt intressant och ointressant.
Jag hasar omkring i min mysdress bland berg av bakterienäsdukar och med en näsa som blir rödare och rödare. När jag helst av allt bara vill ligga sked.