Ända sedan min tjugoårsdag har jag haft åldersnoja. Jag minns att jag den dagen vaknade med ett fruktansvärt dåligt humör. Jag ville inte fylla år. På det här sättet har det sedan fortsatt.
År efter år.
När min födelsedag närmar sig, närmar sig även det fruktansvärda jag-vill-inte-fylla-år-humöret. Jag vill inte bli äldre helt enkelt. Jag ställer till med muffinsbak och tårtkalas, men inte för min egen skull, utan för min kära familj som så gärna vill fira mig.
Min babybror fyllde tjugo förra veckan, men det känns som om han fortfarande är sju. Det får han höra ofta. För ofta.
Snart vankas min tjugosjuårsdag. Och jag ska göra allt för att försöka hålla mitt fruktansvärda jag-vill-inte-fylla-år-humör på betryggande avstånd.
Annars kommer väl DET ge mig gråa hår.
Finfin familjefisk
2 timmar sedan
1 kommentar:
Hej store syrran!
Vad rolig du är med din åldersnoja. Vilken tur att jag är 2 år yngre än dig : ) Så kanske jag slipper detta själv. Men Lajsi kommer ju alltid att vara den äldsta i syskonskaran : ) Så hon lär ju bli den som får de avskyvärda gråa hårstråna först: En liten tröst i alla fall. Jag kommer mer än gärna och firar din kommande födelsedag! Du har ju i alla fall 3 år kvar till 30! Kramar på dig
Skicka en kommentar