Nu kan ingenting döda mig

Tänk vad livet kan förvandlas från vitt till svart på en sekund.

Häromdagen hade jag bråttom, efter att ha försvovit mig (igen), med att skriva ut en rapport innan morgonens föreläsning började. Och självklart strulade skrivaren, som nästan alltid. Men mot alla odds hann jag beundransvärt nog.

Morgonen flöt på. Jag kom hem och käkade lite. Sen när jag skulle sätta mig vid datorn och plugga kom chocken - mitt USB-minne var borta. Förlorat! Jag hade glömt djävulsskapet kvar i datorn i skolan.

Eftersom världen inte består av överdrivet många ärliga människor såg jag för mitt inre hur någon liten kleptoman leende stal mitt USB med sina kallsvettiga händer.

Efter att ha ringt till Micke, varför vet jag inte, så slängde jag mig rökandes upp på cykeln likt en klumpig Superman. Under hela cykelturen diktade jag upp en "förlorat-USB-minne-lapp" i huvudet som jag planerade att tapetsera hela skolan med om den lilla äckliga klepto-ungen hade hunnit före mig.

Men jag hann först. Den satt kvar i datorn! Vad fan är oddsen för det?

Jag blev fruktansvärt löjligt glad. Allt som jag har jobbat med och allt som jag jobbar med nu, finns kvar!

Tack Gud (?).

Nu kan ingenting döda mig.