Hundvårkänslor

Franke har vårkänslor. Han vill vara ute mest hela tiden. Och jag förstår honom. Han vill leka apport. Springa på gräs. Lattja med kompisar. Och tugga på pinnar.

Smycken och sånt

Halsband är lite min grej liksom. Och helst långa med ett fint hänge. De flesta har jag köpt själv medan andra är presenter. Två är favoriter. Hjärtat med orden "Heart of gold", som min kärlek gav mig, och berlocken, som jag har fått av min fina familj. Jag äger en ring. Och den älskar jag. Och jag älskar personen som gav mig den. Klockor använder jag mest som en accessoar. Skärp likaså. Örhängen glömmer jag alltid att sätta på mig, men jag tycker det är fint som tusan.

 

Lite ledigt

En lugn och fin dag. Efter att ha jobbat sex dagar förra veckan. Vi fick äran att vara barnvakt åt Loa en stund. Och det gick galant. Han är tametusan en härlig unge. Micke körde "pickadollerna" och Franke höll sitt löfte - att låta bli Loas leksaker. Penséer är planterade. Fröer inhandlade. Och desserten uppäten. Ikväll är det seriemaraton. Och snacks och dipp. Hualiga vad länge sen det var jag åt det. Det får man unna sig ibland.

Blommor x 2

Jag är knäsvag för blommande växter. Så därför kunde jag inte motstå att köpa mig en påsklilja idag. Och nu väntar jag bara på att den ska blomma. Och när den har blommat kommer jag nog plantera ut den vid husväggen, så kanske den kommer tillbaka nästa vår. Under tiden får jag nöja mig med dessa blommande glasunderlägg.

Sådärja.

Nu så. Äntligen tog jag mig i kragen för att köpa den. Jag har i flera veckors tid gått förbi antikbutiken och sneglat. Och sneglat. Jag har även sneglat hos Hallonsemla. Här och här. Men nu är den äntligen i min ägo. Denna fina plåtburk.

Nu ska vi iväg på våffellunch.

Pelargonerna

Jag tänkte att pelargonerna ska få vakna till liv igen efter en vinter skönhetssömn. Så nu har jag planterat om alla. Och klippt. Och tagit sticklingar. Det här är mitt första äventyr med att övervintra pelargoner så jag har inte så stora förhoppningar. Men det är klart att jag hoppas. Ändå. Förra våren sådde jag några pelargoner från frö men de hann inte växa till sig så mycket. Så nu väntar jag spänt och ropar låga hejarop för att åtminstone några överlever. Seså, kom igen nu!

Mad Men

Jag trodde vid några svaga ögonblick igår att jag skulle vara däckad idag. Men, jag är på topp igen. Jiho! Så nu ska jag dona. Och fixa. Och äta ananas. Och längta till april för då släpps Mad Men säsong fyra. Det är något magiskt med den dramaserien. Den är smart, kul och framförallt snygg. Förstås.

Så se den vetja!

Inte helt hundra

Den varma vinden smeker min kind. Men ändå huttrar jag. Jag har hundra måsten och tusen vill-göra. Men orken suckar, pustar och drar täcket över huvudet. "Jaja, jag vilar en stund till så kanske jag orkar ta itu med allt sen", mumlar jag. Men, nej. Timmarna går sakta, sakta framåt och jag känner mig inte helt hundra. Ont lite varstans. Hängig. Trött. Jag bläddrar igenom en tidning till.

Olika nyanser av orange

Helgen har rusat förbi. Men den har varit till belåtenhet. Sovmorgon. Rosa naglar. Namngivning. God mat. Rödvin. Skratt. Och kärlek. Tänk vad solen gör. Den kickar mig rakt i hjärtat. Ruskar om mig och bjuder upp till dans. Jag småler och svarar "ja, tack".

Jag gillar orange. Och alla olika nyanser.

Ryska dockor

Jag tycker så mycket om de här damerna. Pussmunnar. Prydliga luggar. Fina former. Härliga mönster. Och snälla ögon. Några av dem lekte jag och mina systrar med som barn. Ibland så livligt att vissa av dem nu har små sprickor. De får flytta runt lite i huset. Sovrummet. Matrummet. Vardagsrummet. Ibland åtskilda, ibland i grupp.

Burspråket

Nu ska vi banne mig börja med renoveringen av burspråket. Under det här året som vi har bott i huset så har vi inte prioriterat det. Och vi har knappt varit därinne. Alls. Och det är ju väldans dumt att inte använda ett så mysigt rum. Så nu har vi äntligen kickat igång. Första remsan tapet är borttdragen! Nu går hela rummet i kulören brun. Brun heltäckningsmatta. Brunnyanserad vävtapet. Vi har inte riktigt bestämt oss för hur vi vill ha det än. Men en sak är säker. Det blir inte brunt.
No way.

Micke vill ha en färgglad mönstrad tapet medan jag tänker vitt. Det är ju ganska stora kontraster. Vad tycker ni?

Ljuva lapptäcke

Tyger huller om buller. Men ändå strategiskt placerade i ett mönster. Ett hantverk. Ett konstverk. Ett mästerverk! En gång för länge sen var det en avlägsen släkting till mig som satt och knåpade ihop det här ljuva lapptäcket. Varje liten tygbit har sina historier och sina minnen att berätta. Jag gillar att ta reda på och använda sånt som finns i släkten. Speciellt hantverk. Där finns så mycket hjärta.

Vårt sovrum börjar äntligen ta form. Efter ett år.

Och ikväll ska vi ut och fira åtta år av kärlek.

Chester

När jag såg Chester föll jag direkt. Man kan kalla det för kärlek vid första ögonkastet. Jag tittade på honom då och då. Och hjärtat bankade. Dunk. Dunk. Jag velade och tvekade. Men när jag upptäckte att han var på väg att försvinna slog jag till. Och nu är han här. Och jag ångrar mig inte. Må hända att Chester har barn som målgrupp, men vad gör väl det. Barnasinnet har jag ju kvar.

På sista bilden ser ni Chesters födelsedagsdatum. På rumpan.

 

Plåtburkar

Micke brukar inte engagera sig så mycket i mina loppisköp. Men igår minsann. Då kikade, fingrade och hittade han. Två fina plåtburkar. Cloetta-burken är min favorit. Men det var på håret att vi fick köpa den, butiksägarinnan hade nyss fått in den och hon var själv intresserad. Men som ni ser. Vi fick köpa den! Och det är nog för att vi brukar titta in hos henne då och då. Ingen blev lyckligare än jag. Och Micke, den här gången.

Någonting till ungarna

Jag älskar att köpa saker till mina syskonungar. Fullkomligt! Den här gången blev det varsin snuttefilt. Och inte vilken snuttefilt som helst. Nej. Utan hemmasydd av Petra. Som även har en webbshop. Den fröken är en riktig mästarinna på att sy och pyssla. Och fint blir det! Den blå fick Loa som var här och myste igår, och den gröna fick åka vidare 30 mil söderut.

Såhär på en torsdag

Idag hade vi äran att få finbesök. Såhär på en torsdag. Två av mina systrar och min älskvärda systerson var här. Kramar och gos och skratt. Och så ännu fler kramar. Han är en liten rackare på att prata den där lilla ungen. Eller prata och prata. Han har mest en massa obegripliga, men ack så härliga, ljud för sig. Han gillar att dra mig i håret. Och att leka med sånt som han inte får leka med. Och att känna på Mickes skägg. Och att mysa såklart. Och det gillar ju jag med.

Present med posten

Jag är lyckligt lottad. En dag fick jag en present med posten. En fin present av en fin vän. Och en väldigt rar vän. Vi är så lika hon och jag. Men ändå olika på något sätt. Men ändå lika. Ja, ni förstår vad jag menar. Vi träffades på högskolan för sisådär fem år sedan. Och sedan dess har vi bara skrattat. Skrattat och skrattat. Vi har så himla kul tillsammans helt enkelt. Och vi är ju så lika. Om jag hade en tvillingsyster så skulle det vara hon. Banne mig. Hon känner mig så förbaskat väl och hon vet jag gillar. Jag menar, titta bara!