Villa viola

Kaffet smakar bränt och jag letar efter mitt tålamod. Och mig själv emellanåt. Jag har hört att det lätt blir så när man blir mamma. Att man liksom bara är mamma. Eller bara och bara, ja ni förstår vad jag menar.

Jag tänker ofta på bloggen men jag känner att jag liksom har förlorat min kontakt med orden. Flytet är borta och när jag formulerar meningar i huvudet så blir det bara pannkaka av alltihopa. Så nu ska jag försöka bli vän med dem igen. Orden alltså. Så hej blogg. Nu ses vi återigen.