Hej då barndomshem

En avslutad jobbhelg i ryggen. Och en flytt. Som tog flera dagar. Och som vi kånkade och bar. Och sprang upp och ner för trappor. En vända till tippen med skrot. Och så en vända till. När så mitt barndomshem var tomt gick jag in en stund för mig själv. Jag gick från rum till rum. Och stannade till en stund för att minnas. Lyckan. Sorgen. När jag kom ut igen satt det en hård klump i min hals. Men jag ville inte visa det.

Nu ska jag krama om honom och njuta. Av lugnet.

Höstdis och vemod

Höstdiset har sina tunga armar över oss idag. Kylan har krupit in genom husets brädor. Han byter till duntäcke och muttrar att han ska sätta på elementen, innan han går och lägger sig efter nattens jobb. Jag svarar med ett leende och retar honom lite eftersom han är så frusen av sig. Min mamma och styvfar flyttar. Från mitt barndomshem. Så det är med vemod jag hjälper till att bära kartonger idag.

Hos mormor

Hemma hos mormor luktar det alltid mat. Och till trefikat tar hon alltid fram den fina kakburken med olika sorters kakor i. Det har alltid sett likadant ut. Mormors hantverk syns överallt. Virkade kuddar. Broderade tavlor och dukar. Och alltid raggsockor eller nåt annat påbörjat som ligger i korgen. Pelargonerna mår fridens. Jag räknade till femton blommor på Mårbackan. I hyllan i vardagsrummet krylllar det av fotografier på släkten. Jag och mina systrar står uppradade där. De tre musketörerna. Med försiktiga leenden. Och morfar. Han har hedersplatsen på linneskåpet i sovrummet.

Nu har mormor fått en ny vän och familjemedlem. Katten Ville. Som busar och far runt i hennes gardiner. Och som gärna kryper upp i hennes famn och sover. Och min mormor är så glad. För sällskapet. Tokigheterna. Och den ömsesidiga kärleken.

Till skogs

Att vandra i skogen är som medicin. Tystnad. Lugnet. Vildäpplen. Tät trollskog. Och täta snår. Små grodor som hoppar fram. Och så skogens guld: kantareller. Till vår glädje hittade vi ett gäng idag. Och det ger liksom mersmak. Så snart ska vi till skogs igen.

Det är nog allt

Här kommer några bilder som jag lagt upp på Instagram. Det är nog allt för idag. För idag är en knasig dag. Noll tålamod. Rastlös men ändå trött. Less. Helt enkelt. Hej hej.

En kväll i augusti

Vi spelar kort och dricker kaffe. Pratar om ditt och datt. Den där badrumsrenoveringen. Om det dåliga samvetet som helt plötsligt kan knocka en medvetslös. Om hur uppskattning är så viktigt. Jag fotar en del med min iphone just nu eftersom jag föll pladask för Instagram. Ni hittar mig där som villaviola.

De lyckliga tu

Idag myser jag. Med mjukisbrallor. Raggsockor. Och nybakade vaniljbullar. Medan jag tänker tillbaka på helgens bröllop. Rörda ansikten. Tårade ögon. Fingrar tätt omslingrade, hårt men mjukt. Kärlekstal på kärlekstal. Äktenskapslöften. Någon som harklar sig. Sväljer gråten. Bröllopsvals, och en nervös fot på en annan. Kristallkronor som skimrar. En natt på slottet. Slottet som en greve gav i morgongåva till sin trolovade.

Drömmer om att meta

Jag försöker lära mig att varva ner. Och njuta av semestern. Tappra försök att mota bort alla tankar om allt jag borde hinna. Allt jag måste göra. Allt jag vill uppleva. Vi äter glass med blåbär. Firar en tonåring. Latar i solen och lyssnar på radio. En kyss i pannan. En hand i min. En strykning längs ryggen i förbifarten. Jag drömmer om att meta om kvällen. Med hjärtat vid min sida. Solen i ryggen. Och jycken i famnen. En kväll blev jag rörd. Min granne ropar till mig från staketet med en bukett i vardera hand. Tack, vad gullig du är utbrister jag och får ett leende till svar innan hon går tillbaka in till sig. Varm av tacksamhet luktar jag på blommorna och sätter dem i vatten.