Ingenting är som vanligt

Allt är inte som vanligt. Men ändå ska allt verka som vanligt. Järnmasken trycks på och inga ovanliga ord eller fraser sägs. Endast det vanliga ska yttras. Falska skratt, leenden och onaturligt tafatta samtal.

Allt är inte som vanligt. Ingenting är som vanligt.

Så banka in det i era helvetes jävla dickhuvuden.

Parmiddag

Middag för fyra.
Fyra som ska äta.
Äta en parmiddag.
Parmiddag suger.
Suger fet dalahästballe.

En dag

En fika med en barndomskamrat.
Deep talk med pojkvännen över en bit mat.
Rean pågår överallt.
Sommaren växlar mellan varmt och kallt.

Power walk och träning.
Jobba och städning.
Försöker planera den kommande ledigheten.
Hunden under skäller, han heter Ben.

En helvetes jävla konst

Att vrålskrika i tystnad.
Att panikgråta i tystnad.
Att ramla över ett krokben i tystnad.
Att få tusen nålar på armen i tystnad.
Att bli knockad av en boxarhandske i tystnad.
Att få ett karateslag i solar plexus i tystnad.
Att få game over på Super Mario Bros i tystnad.

Det är en helvetes jävla konst.

Smygpremiär för våren

Vantar på, vantar av.

Isfläckar, snödroppar.

Damma av mammas fjällrävenjacka från 70-talet.

Utemöblerna har övervintrat på balkongen.

Picknick med kaffe och äggmacka i skogen.

Gruset svämmar över på gatorna.

En kåt hund.

Musikförälskelse

Mockasiner kläder fötterna.
Mjuka steg på hård smutsig asfalt.

Kroppen är inlindad i bomull.
Känner varken vind eller kyla.

Serotoninet pulserar i hjärnan.
Mörka tankar trängs in i vrån.

Benen vill gå taktfullt.
De vill dansa.
Med mig.

Blodet rusar i tunnlar.
Snabbare än tåget i Japan.

Munnen vill göra sin favoritsysselsättning.
Tänderna visas, snedstrecksgubbmunnen är borta.

Armarna hejdas för att inte svaja rytmiskt i luften.
Känns som sega geléråttor.

Hur har fjärilarna hamnat i magen?
Eller är det trollsländor?

Låten som spelas är Ride my wild heart.
Artisten heter Moto boy.

Jul jul strålande jul?

Regnet vinner striden över snön och solen.
Grannens rödblinkande balkongljus sticker i ögonen.
Vinterjackan känner sig bortglömd.
Julhandeln suger åt sig mina pengar.

Ombonade hem med juleljus och juleröd.
Glöggen värmer men elementen fryser.
Adventstaken ligger kvarglömd på vinden.
Konsums lussekatter är torra.

Blå är jag

En vecka.
Två familjemedlemmar till sjukhus.
Blå och förvirrade själar.
Frågetecken.
Och utropstecken.
Tvångströja runt mina armar.
Unken sjukhuslukt.
Osynliga tårar som kvävs.
Den raka ryggen kröks.
Händer som kramar.
Ord som fastnar.
Gråskala.

Spegling av mig

Tyst och blyg.
Unik men kal.
Mjuka,
och hårda former.
Sex strängar som symboliserar dess personlighet.
Blyg.
Nyfiken.
Busig.
Lojal.
Glad.
Tankfull.
En vän som väntar.
Vill bli kramad, uppskattad och älskad.
Användarna nyttjar strängarna flitigt.
Ibland så hårt att en av dem går av.
Omöjlig att reparera,
inte ens med de mjukaste ord.
Skalet är nött och vittnar om dess ålder.
Insidan är livfull men skör.
Med hjälp av tidens äldsta knep kan man få den att berätta allt.
Vill vistas högt, högt upp för att synas.
Men står i hörnet.
Tyst och blyg.
Unik men kal.