Jag nynnar på "Januari börjar året, februari kommer sen..." som man sjöng i skolan medan jag dricker kaffe i solen och lyssnar på hackspetten. Krokusen tittar fram vid husväggen och vi tar långa skogspromenader. Jag har plockat in blåbärsris. Och äter ugnspankisar vid vårt nya köksbord som jag hittade på blocket. Snart ska jag plantera om pelargonerna.

Fjäderlätta snöflingor och en isande kyla. Jycken fryser och jag likaså. Långkalsonger. Lager på lager. Och rosor på kinden. En kalasinbjudan på posten av en ettåring. Så i helgen åker vi till Småland. Undrar hur många gånger jag förbannat avståndet. Trettio mil. Enkel resa. Det är inte alldeles lätt att ha en syster så långt bort. Saknaden och längtan hör till min vardag. Men desto roligare att ses försöker jag intala mig själv.

Här kommer några foton från min telefon.

Om Dr Westerlund och bakning

Jag har tagit en stickling av Doktor Westerlund som får stå och sprida underbar doft i sovrummet. Den  doften påminner mig om barndomen eftersom mamma alltid hade en sån i sitt sovrum. Ljuva Dr Westerlund. Jag bakar. Och kastar. Och bakar igen. Medan jag tänker "när blev jag såhär dålig på att baka?". Tårtan som vi bakade till hans kalas fick iallafall högsta betyg av hans farmor 94 år. "Godare tårta har jag aldrig ätit!"  Nu ska jag steka falukorv och potatis.

Jag försvann

Jag försvann en stund. För att hämta andan och egentligen bara vara. För luften försvann ur mig. Som om någon slagit mig i mellangärdet. Men nu är jag här igen. Med ny luft i mina lungor. Och med ett leende. Men, med en bekymmersrynka. För det är något knas. Bilderna jag för över till bloggen blir randiga och gröna och lila. Det är hopplöst. Kanske att jag behöver ett nytt bildredigeringsprogram.

Ibland är tystnaden det allra skönaste som finns

Vi promenerade vid sjön. Men pratade inte särskilt mycket. Ibland är ju tystnaden det allra skönaste som finns. Så vi gick där, tysta och belåtna. Solen sken och jag hade på mig alldeles för mycket kläder. Jycken badade. Och vi åt mjukglass. Faktiskt sommarens första, och säkerligen den sista. Jag föreställer mig hur fina landskapsbilderna blir när jag fotar. Men ni ser ju. Tråkiga, livlösa och helt ointressanta.

Jag jobbar med en ny header, så ni får stå ut med den tillfälliga. Lite dötråkiga.

Hej då barndomshem

En avslutad jobbhelg i ryggen. Och en flytt. Som tog flera dagar. Och som vi kånkade och bar. Och sprang upp och ner för trappor. En vända till tippen med skrot. Och så en vända till. När så mitt barndomshem var tomt gick jag in en stund för mig själv. Jag gick från rum till rum. Och stannade till en stund för att minnas. Lyckan. Sorgen. När jag kom ut igen satt det en hård klump i min hals. Men jag ville inte visa det.

Nu ska jag krama om honom och njuta. Av lugnet.

Till skogs

Att vandra i skogen är som medicin. Tystnad. Lugnet. Vildäpplen. Tät trollskog. Och täta snår. Små grodor som hoppar fram. Och så skogens guld: kantareller. Till vår glädje hittade vi ett gäng idag. Och det ger liksom mersmak. Så snart ska vi till skogs igen.

En kväll i augusti

Vi spelar kort och dricker kaffe. Pratar om ditt och datt. Den där badrumsrenoveringen. Om det dåliga samvetet som helt plötsligt kan knocka en medvetslös. Om hur uppskattning är så viktigt. Jag fotar en del med min iphone just nu eftersom jag föll pladask för Instagram. Ni hittar mig där som villaviola.

Drömmer om att meta

Jag försöker lära mig att varva ner. Och njuta av semestern. Tappra försök att mota bort alla tankar om allt jag borde hinna. Allt jag måste göra. Allt jag vill uppleva. Vi äter glass med blåbär. Firar en tonåring. Latar i solen och lyssnar på radio. En kyss i pannan. En hand i min. En strykning längs ryggen i förbifarten. Jag drömmer om att meta om kvällen. Med hjärtat vid min sida. Solen i ryggen. Och jycken i famnen. En kväll blev jag rörd. Min granne ropar till mig från staketet med en bukett i vardera hand. Tack, vad gullig du är utbrister jag och får ett leende till svar innan hon går tillbaka in till sig. Varm av tacksamhet luktar jag på blommorna och sätter dem i vatten.

Barnvakt

Idag har vi varit barnvakt åt en sjuårig fröken. Som gillar att prata. Så vi har pratat om blommor, bullbak och hundar. Och andra viktigheter såklart. Sen försökte hon lära Franke att gå balansgång på en bräda. Men han tordes inte. Det var nog bara det.

Eller förresten, tack för att ni tittar in hos mig. Och tusen tack för era kommentarer.

Smothie och dopp i sjön

Smothie till lunch. Och ett premiärdopp. Det var så kallt att det isade i bröstet. Men ändå svalkande. För nu är det kvavt. Det vore fint med ett besök av åskans muller. Tomaterna och Mårbackorna får andas lite frisk luft en stund om dagen för att vänja sig vid utelivet. För snart får de flytta ut. Vi planerar student- och 60-års fest. På lördag är det dags.

Inte mycket mer än så här

Frukost i trädgården. Kaffekokaren är min vän. Tvättmaskinens surrande. Återigen i natt vaknade jag och såg att  täcket låg på golvet. Vad gör jag om nätterna, funderar jag. Just i dag händer det inte mycket mer än så här. Kanske att vi ska riva ner plastväggen på verandan. För där ska det snickras en vägg. Med fina liggande brädor, och några övergivna fönsterrutor. Helst vill jag ha fina gamla fönster med spröjs, men det får vänta. Vänta tills vi ska göra om hela verandan. Bygga ut. Bygga in. Lägga trätrall. Och då, då vill jag ha mina fina gamla fönster med spröjs.

Fredag och lite tankar

Tänk alltså. När natten kommer för att stanna vaknar tankarna. De far hit och dit. Och snurrar nästan snabbare än ljusets hastighet. Pax för att bli en morgonmänniska i mitt nästa liv, viskar jag till natten. För tänk. Vad fint det skulle vara att vara morgonpigg. Vakna när timman är ung. Och bara vara pigg och glad liksom. Kanske i nästa liv som sagt. För jag tror nog på ett liv efter detta.

Händerna ömmar. Och ryggen värker. Men buskarna är fina igen. Jag hoppas att de uppskattar det. Jo, men det gör de nog. Idag har jag lärt mig att busvissla. Inte så väldans högt och bra, men jag är nära.

I morse gick jag och Franke vår vanliga morgonpromenad. Den är himla fin. Och gör gott för en morgontrött.

Att cykla i hällregn

Igår när jag cyklade till jobbet öppnade himlen sig. Och omfamnade mig. Men inte på det vänliga viset. Hällregn, åska och blixtar. Jag blev dyngsur och kall. Och jag fick ta upp benen för varje vattenpöl, som växte sig större och större. Men det gjorde ingenting, för jag kände mig som ett litet barn på nytt. Det var liksom en fin känsla att cykla där i regnet. Att kasta upp benen här och där. Att försöka veja undan monsterpölarna. Att höra bullret. Och att se blixtarnas sken i ryggen. Men så plötsligt ropar solen hej. Samtidigt som regnet fortfarande öser ner. Två fina regnbågar blev min belöning.

Idag gör jag ingenting. Bara är. Och fixar lite här. Och sitter lite där.

Söndagkväll, min söndag

Idag har jag gäspat efter gårdagskvällens grillfest hos fin vän. Kinder och naglar som matchade rosévinet. Nya trenchcoaten med vidd. Högsång i kör. Huttrande frisyrdiskussioner på balkongen. Dans, dans, dans. Ikväll är det oväder hos mig. Fina färger som avlöstes med regn och åska. Jag letar klänningar på nätet och drömmer om semester med min kärlek.

Ojsan!

Det blev visst en liten bloggpaus. Ibland tryter inspirationen och lusten. Och ibland är det skönt att vara datorfri några dagar. Men nu är jag här igen. Kanske inte varje dag. Men ofta. De senaste dagarna har jag latat mig. Och pysslat lite i trädgården. Sen har jag tagit årets första löprunda. Och wow - Vad härligt det kändes! Det har även blivit ett glassköp hos glassbilen så nu är varma dagar som denna räddade.

Efterlängtad ledighet

Jag vaknade med ett leende imorse. För nu är jag långledig. I tio härliga dagar. Och det firade jag med goda mackor. Med dijonsenap. Och sallad och lite annat. Idag ska vi åka till de småländska skogarna för att hälsa på min syster med familj. Och jag har en känsla av att det kommer bli en magisk helg. Som jag längtar. Men först ska jag packa och omplantera lite. Eftersom mina sticklingar blommar och tomaterna har kommit upp en bit.

Hoppas ni får en finfin helg!

Doften av såpa

Nu kan vi äntligen tvätta och diska igen. Och framförallt duscha. Numera är stoppet i avloppet förhoppningsvis endast ett minne blott. Så idag har jag skurat källaren med såpa. Om och om igen. Och jag har tvättat. Och diskat. Man vet verkligen inte hur bra man har det förrän det händer en sådan här grej.

Jag har också hunnit med att mysa med Franke en hel del. Han ligger på rygg, och jag kliar. Och om han fick bestämma skulle det pågå i timmar. Lilla älskade rackarjycke.