Jag såg inte skolbänken först eftersom den var gömd under en massa bråte. Men sen tittade jag närmre. Och lyfte på saker. Och där stog den. Till en framtida unge kanske, tänkte jag. För en unge vill jag ju ha så småningom. Skolbänken är charmigt sliten. Och den berättar lite om sina forna användare. Hjärtan och "Kiss" är ritat och skrivet med blyerts lite här och var. Lite fint porslin hittade jag också. En såssnipa. Och en mjölksnipa. (Upsala Ekeby, Rondo.) Och sen en finfin ugnsform. Som jag nästan blev kär i. (Rörstrand, Filippa.)
Och allt för en hundralapp.
2012 – manisk mamma utan rutin
1 timme sedan