Mockasiner kläder fötterna.
Mjuka steg på hård smutsig asfalt.
Kroppen är inlindad i bomull.
Känner varken vind eller kyla.
Serotoninet pulserar i hjärnan.
Mörka tankar trängs in i vrån.
Benen vill gå taktfullt.
De vill dansa.
Med mig.
Blodet rusar i tunnlar.
Snabbare än tåget i Japan.
Munnen vill göra sin favoritsysselsättning.
Tänderna visas, snedstrecksgubbmunnen är borta.
Armarna hejdas för att inte svaja rytmiskt i luften.
Känns som sega geléråttor.
Hur har fjärilarna hamnat i magen?
Eller är det trollsländor?
Låten som spelas är Ride my wild heart.
Artisten heter Moto boy.
Städa som Rut – dag 5
20 timmar sedan
2 kommentarer:
Vackert. Som vanligt.
Du är för rar.
Skicka en kommentar