Ryska dockor

Jag tycker så mycket om de här damerna. Pussmunnar. Prydliga luggar. Fina former. Härliga mönster. Och snälla ögon. Några av dem lekte jag och mina systrar med som barn. Ibland så livligt att vissa av dem nu har små sprickor. De får flytta runt lite i huset. Sovrummet. Matrummet. Vardagsrummet. Ibland åtskilda, ibland i grupp.

Burspråket

Nu ska vi banne mig börja med renoveringen av burspråket. Under det här året som vi har bott i huset så har vi inte prioriterat det. Och vi har knappt varit därinne. Alls. Och det är ju väldans dumt att inte använda ett så mysigt rum. Så nu har vi äntligen kickat igång. Första remsan tapet är borttdragen! Nu går hela rummet i kulören brun. Brun heltäckningsmatta. Brunnyanserad vävtapet. Vi har inte riktigt bestämt oss för hur vi vill ha det än. Men en sak är säker. Det blir inte brunt.
No way.

Micke vill ha en färgglad mönstrad tapet medan jag tänker vitt. Det är ju ganska stora kontraster. Vad tycker ni?

Ljuva lapptäcke

Tyger huller om buller. Men ändå strategiskt placerade i ett mönster. Ett hantverk. Ett konstverk. Ett mästerverk! En gång för länge sen var det en avlägsen släkting till mig som satt och knåpade ihop det här ljuva lapptäcket. Varje liten tygbit har sina historier och sina minnen att berätta. Jag gillar att ta reda på och använda sånt som finns i släkten. Speciellt hantverk. Där finns så mycket hjärta.

Vårt sovrum börjar äntligen ta form. Efter ett år.

Och ikväll ska vi ut och fira åtta år av kärlek.

Chester

När jag såg Chester föll jag direkt. Man kan kalla det för kärlek vid första ögonkastet. Jag tittade på honom då och då. Och hjärtat bankade. Dunk. Dunk. Jag velade och tvekade. Men när jag upptäckte att han var på väg att försvinna slog jag till. Och nu är han här. Och jag ångrar mig inte. Må hända att Chester har barn som målgrupp, men vad gör väl det. Barnasinnet har jag ju kvar.

På sista bilden ser ni Chesters födelsedagsdatum. På rumpan.

 

Plåtburkar

Micke brukar inte engagera sig så mycket i mina loppisköp. Men igår minsann. Då kikade, fingrade och hittade han. Två fina plåtburkar. Cloetta-burken är min favorit. Men det var på håret att vi fick köpa den, butiksägarinnan hade nyss fått in den och hon var själv intresserad. Men som ni ser. Vi fick köpa den! Och det är nog för att vi brukar titta in hos henne då och då. Ingen blev lyckligare än jag. Och Micke, den här gången.

Någonting till ungarna

Jag älskar att köpa saker till mina syskonungar. Fullkomligt! Den här gången blev det varsin snuttefilt. Och inte vilken snuttefilt som helst. Nej. Utan hemmasydd av Petra. Som även har en webbshop. Den fröken är en riktig mästarinna på att sy och pyssla. Och fint blir det! Den blå fick Loa som var här och myste igår, och den gröna fick åka vidare 30 mil söderut.

Såhär på en torsdag

Idag hade vi äran att få finbesök. Såhär på en torsdag. Två av mina systrar och min älskvärda systerson var här. Kramar och gos och skratt. Och så ännu fler kramar. Han är en liten rackare på att prata den där lilla ungen. Eller prata och prata. Han har mest en massa obegripliga, men ack så härliga, ljud för sig. Han gillar att dra mig i håret. Och att leka med sånt som han inte får leka med. Och att känna på Mickes skägg. Och att mysa såklart. Och det gillar ju jag med.

Present med posten

Jag är lyckligt lottad. En dag fick jag en present med posten. En fin present av en fin vän. Och en väldigt rar vän. Vi är så lika hon och jag. Men ändå olika på något sätt. Men ändå lika. Ja, ni förstår vad jag menar. Vi träffades på högskolan för sisådär fem år sedan. Och sedan dess har vi bara skrattat. Skrattat och skrattat. Vi har så himla kul tillsammans helt enkelt. Och vi är ju så lika. Om jag hade en tvillingsyster så skulle det vara hon. Banne mig. Hon känner mig så förbaskat väl och hon vet jag gillar. Jag menar, titta bara!

Hejpårej!

Intill husväggen säger våren hej.

Jag anar vår

Pastellfärger. Längre dagar. Mössan får stanna kvar på hyllan. Kepsen får följa med. Vinden och solen samarbetar. Bar mark skymtar här och där. Och där! Ölandstokens grenar kämpar mot snön. En fågel flyger in i det hundraåriga äppelträdets hemsnickrade bo. Kanske det duger som hem. Jycken äter ris och torsk idag. Tack och lov!

Stackars liten

Hundsjukstuga. Ledsna blickar. Slokande öron. Nedsänkt huvud. Små portioner med vatten. Och morotspuré. Närhetssökande. En buff med en varm nos. Ett trött huvud på armen. En orkeslös kropp i knät. Tröstande smek. Medlidande blickar. Och kärleksfulla snos i den lena pälsen.

Barnasinnet tjoar

När jag hittade den här skolbyggnaden (play family school) från Fisher price blev jag som barn på nytt. Det kliade i mina fingrar och mitt barnasinne tjoade. Det är lite slitet och kantstött men det är ju bara ett bevis på att några glada skitungar har lekt med det. Och det har ju trots allt en sisådär fyrtio år på nacken. Fick det för en guldpeng. Hör och häpna.

Min nya raring

Den här raringen hittade jag på Röda korset igår. Direkt jag såg den visste jag att den var min. Och för endast 60 spänn. Den sitter perfa förutom att den är en aning tajt över skuldrorna när jag gör en krama-om-rörelse. Men jag ska ju inte ut och dansa i den heller!

Så nu får det gärna bli några grader varmare ute.

Jag gillar gula blommor

Jag har fyndat ännu en tavla. Även denna med en gul blomma på. På något sätt så fastnar jag för dessa fina gula blommor. Nu har vi en hel hög av tavlor som bara väntar på att bli upphängda. De ska nog få göra sällskap tillsammans allihop på någon fin vägg. Då kommer de trivas.

Blommande durkslag

Jag är så förtjust i mitt nya fina durkslag. Det är rött. Och blommigt. Det är nästan så fint att jag drar mig för att använda det. Idag ska vi storhandla. Inköpslistan är superlång. Jag är inget stort fan av att storhandla. Det är för att jag helt enkelt tycker att det är asavärldsatråkigt. Och det är framförallt tråkigt att packa upp allt och stuva in i kyl, frys och skafferi. Men det härliga är att jag sen kan välja och vraka bland all god mat som finns i skafferiet.