Om Dr Westerlund och bakning

Jag har tagit en stickling av Doktor Westerlund som får stå och sprida underbar doft i sovrummet. Den  doften påminner mig om barndomen eftersom mamma alltid hade en sån i sitt sovrum. Ljuva Dr Westerlund. Jag bakar. Och kastar. Och bakar igen. Medan jag tänker "när blev jag såhär dålig på att baka?". Tårtan som vi bakade till hans kalas fick iallafall högsta betyg av hans farmor 94 år. "Godare tårta har jag aldrig ätit!"  Nu ska jag steka falukorv och potatis.

Jag försvann

Jag försvann en stund. För att hämta andan och egentligen bara vara. För luften försvann ur mig. Som om någon slagit mig i mellangärdet. Men nu är jag här igen. Med ny luft i mina lungor. Och med ett leende. Men, med en bekymmersrynka. För det är något knas. Bilderna jag för över till bloggen blir randiga och gröna och lila. Det är hopplöst. Kanske att jag behöver ett nytt bildredigeringsprogram.

Nu är den här

Sensommaren sa visst tack och hej. För nu kom blåsten, regnet och kylan. Och jag som inte har någon mellanjacka. Förra året kom snön den femtonde oktober berättar en man för mig när vi möts med våra hundar. Jag huttrar till vid tanken på snö och säger till honom att det minsann var tidigt.

Här kommer några bilder från min telefon.

Om det här med hösten

Jag som brukar gilla hösten. Men nu vet jag inte vad som har hänt. Jag muttrar. Och drar mig för att gå utomhus. Då tänker jag att det är tur att jag har jycken så att jag kommer ut. Jag plockar falläpplen och lagar äppelkaka. För om det är något vi har gott om i det här huset så är det falläpplen. Och tomaterna som äntligen börjar mogna. Men de var godare förra året. Idag är vi inne så mycket som möjligt säger jag till jycken medan vi leker.

Om Karl-Johan och badrum

Sommaren dröjer sig kvar hos mig. Vi är till skogs och plockar svamp. Karl-Johan. Så nu har vi ett gäng påsar i frysen, men jag har ingen aning om hur jag ska tillaga den. Renoveringen av badrummet går sakta framåt. Jag antar att det gör det när man väljer att göra det mesta själv. Vem hade kunnat ana att det skulle vara så krångligt att välja badrumsfönster? Eller att det skulle vara så svårt att välja exakt var man vill att handfatet ska sitta? Eller ännu svårare; vilken typ av badrumsmöbler som man ska välja? Men vi försöker att ha tålamod. För nog blir det fint i slutändan.

(Vi vill ha en retro känsla som passar in i övriga huset så om ni har några tips på retro badrumsinredning får ni gärna hojta till.)

Ibland är tystnaden det allra skönaste som finns

Vi promenerade vid sjön. Men pratade inte särskilt mycket. Ibland är ju tystnaden det allra skönaste som finns. Så vi gick där, tysta och belåtna. Solen sken och jag hade på mig alldeles för mycket kläder. Jycken badade. Och vi åt mjukglass. Faktiskt sommarens första, och säkerligen den sista. Jag föreställer mig hur fina landskapsbilderna blir när jag fotar. Men ni ser ju. Tråkiga, livlösa och helt ointressanta.

Jag jobbar med en ny header, så ni får stå ut med den tillfälliga. Lite dötråkiga.

Slumrar och drömmer

Dagarna går snabbt. Nätterna sakta. Vrider och vänder mig. Tittar på klockan. Slumrar och drömmer något konstigt som jag inte minns. Vaknar med röda ögon. Jycken kan inte heller sova när min sömn trilskas. Så vi är trötta, han och jag.

Hej då barndomshem

En avslutad jobbhelg i ryggen. Och en flytt. Som tog flera dagar. Och som vi kånkade och bar. Och sprang upp och ner för trappor. En vända till tippen med skrot. Och så en vända till. När så mitt barndomshem var tomt gick jag in en stund för mig själv. Jag gick från rum till rum. Och stannade till en stund för att minnas. Lyckan. Sorgen. När jag kom ut igen satt det en hård klump i min hals. Men jag ville inte visa det.

Nu ska jag krama om honom och njuta. Av lugnet.

Höstdis och vemod

Höstdiset har sina tunga armar över oss idag. Kylan har krupit in genom husets brädor. Han byter till duntäcke och muttrar att han ska sätta på elementen, innan han går och lägger sig efter nattens jobb. Jag svarar med ett leende och retar honom lite eftersom han är så frusen av sig. Min mamma och styvfar flyttar. Från mitt barndomshem. Så det är med vemod jag hjälper till att bära kartonger idag.

Hos mormor

Hemma hos mormor luktar det alltid mat. Och till trefikat tar hon alltid fram den fina kakburken med olika sorters kakor i. Det har alltid sett likadant ut. Mormors hantverk syns överallt. Virkade kuddar. Broderade tavlor och dukar. Och alltid raggsockor eller nåt annat påbörjat som ligger i korgen. Pelargonerna mår fridens. Jag räknade till femton blommor på Mårbackan. I hyllan i vardagsrummet krylllar det av fotografier på släkten. Jag och mina systrar står uppradade där. De tre musketörerna. Med försiktiga leenden. Och morfar. Han har hedersplatsen på linneskåpet i sovrummet.

Nu har mormor fått en ny vän och familjemedlem. Katten Ville. Som busar och far runt i hennes gardiner. Och som gärna kryper upp i hennes famn och sover. Och min mormor är så glad. För sällskapet. Tokigheterna. Och den ömsesidiga kärleken.

Till skogs

Att vandra i skogen är som medicin. Tystnad. Lugnet. Vildäpplen. Tät trollskog. Och täta snår. Små grodor som hoppar fram. Och så skogens guld: kantareller. Till vår glädje hittade vi ett gäng idag. Och det ger liksom mersmak. Så snart ska vi till skogs igen.

Det är nog allt

Här kommer några bilder som jag lagt upp på Instagram. Det är nog allt för idag. För idag är en knasig dag. Noll tålamod. Rastlös men ändå trött. Less. Helt enkelt. Hej hej.

En kväll i augusti

Vi spelar kort och dricker kaffe. Pratar om ditt och datt. Den där badrumsrenoveringen. Om det dåliga samvetet som helt plötsligt kan knocka en medvetslös. Om hur uppskattning är så viktigt. Jag fotar en del med min iphone just nu eftersom jag föll pladask för Instagram. Ni hittar mig där som villaviola.

De lyckliga tu

Idag myser jag. Med mjukisbrallor. Raggsockor. Och nybakade vaniljbullar. Medan jag tänker tillbaka på helgens bröllop. Rörda ansikten. Tårade ögon. Fingrar tätt omslingrade, hårt men mjukt. Kärlekstal på kärlekstal. Äktenskapslöften. Någon som harklar sig. Sväljer gråten. Bröllopsvals, och en nervös fot på en annan. Kristallkronor som skimrar. En natt på slottet. Slottet som en greve gav i morgongåva till sin trolovade.

Drömmer om att meta

Jag försöker lära mig att varva ner. Och njuta av semestern. Tappra försök att mota bort alla tankar om allt jag borde hinna. Allt jag måste göra. Allt jag vill uppleva. Vi äter glass med blåbär. Firar en tonåring. Latar i solen och lyssnar på radio. En kyss i pannan. En hand i min. En strykning längs ryggen i förbifarten. Jag drömmer om att meta om kvällen. Med hjärtat vid min sida. Solen i ryggen. Och jycken i famnen. En kväll blev jag rörd. Min granne ropar till mig från staketet med en bukett i vardera hand. Tack, vad gullig du är utbrister jag och får ett leende till svar innan hon går tillbaka in till sig. Varm av tacksamhet luktar jag på blommorna och sätter dem i vatten.