Efter att ha velat fram och tillbaka under hela sommaren, har systeryster nu bestämt sig och slagit slag i saken. Min syster har farit sin kos. Till kyrkornas stad - Jönköping. Det var med vemod och glädje som jag sa adjö till henne. Det blev ett snabbt hej då, som när man i häftig fart river av ett plåster som sugit sig fast på armens hårstrån. Hellre det än ett långt, tårfyllt och smärtande avsked. Jag har nog inte förstått det riktigt än, eftersom jag inte har fällt en endaste tår. Annars är jag överdrivet sentimental och gråter till Idol eller när Franke lär sig ett nytt kommando.
Men vi ses förhoppningsvis snart igen, jag och min bästa vän systeryster.
de ropar på mig
1 dag sedan
2 kommentarer:
Jag har inte förstått det riktigt än... Det är en omställning som var svår att föreställa sig innan hur den skulle te sig. Mycket blandade känslor fram och tillbaka. Jag är inte så bra på att säga hej då och gör det hellre som när jag drar bort ett plåster, dvs snabbt... På nåt sätt inbillar man sig att det gör mindre ont då.
Vi ses snart min bästa vän!
Mm, vi ses på lördag! :)
Skicka en kommentar