En vecka.
Två familjemedlemmar till sjukhus.
Blå och förvirrade själar.
Frågetecken.
Och utropstecken.
Tvångströja runt mina armar.
Unken sjukhuslukt.
Osynliga tårar som kvävs.
Den raka ryggen kröks.
Händer som kramar.
Ord som fastnar.
Gråskala.
Lördagens mjukstart
15 timmar sedan
5 kommentarer:
WOW Det var inga muntra ord, är allt ok?
Jag är lite sänkt för tillfället men jag jobbar mig uppåt. Efter motgång kommer...medgång?
Tråkigt att du är deppig. Men häng med ut och dansa lite på lördag så ska du se att det blir bättre! Efter motgång kommer utgång ;-)
Vad vackert! Det bor en liten poet i dig tror jag visst bestämt. Jag vill läsa mera.
Macke: Ååh, vad är en hemmakväll mot en dans i skenet av en discokula! Det är nog vad jag behöver jut nu :)
Sarah: Vad gulligt av dig, det värmer.
Skicka en kommentar