lördag, oktober 20, 2007

Blå är jag

En vecka.
Två familjemedlemmar till sjukhus.
Blå och förvirrade själar.
Frågetecken.
Och utropstecken.
Tvångströja runt mina armar.
Unken sjukhuslukt.
Osynliga tårar som kvävs.
Den raka ryggen kröks.
Händer som kramar.
Ord som fastnar.
Gråskala.

5 kommentarer:

Mackitzo sa...

WOW Det var inga muntra ord, är allt ok?

Sofi med e sa...

Jag är lite sänkt för tillfället men jag jobbar mig uppåt. Efter motgång kommer...medgång?

Mackitzo sa...

Tråkigt att du är deppig. Men häng med ut och dansa lite på lördag så ska du se att det blir bättre! Efter motgång kommer utgång ;-)

Sara med H sa...

Vad vackert! Det bor en liten poet i dig tror jag visst bestämt. Jag vill läsa mera.

Sofi med e sa...

Macke: Ååh, vad är en hemmakväll mot en dans i skenet av en discokula! Det är nog vad jag behöver jut nu :)

Sarah: Vad gulligt av dig, det värmer.