Jag trodde aldrig att jag skulle uttrycka mig med ilska och irritation över alla dessa nyårssmällare. Men nu när jag har blivit hundägare så är det min rättighet.
Nyårsafton var inte som den brukar vara, eftersom lilla Franke var livrädd för alla otäcka och oförklarliga pangjlud och sken på himlen. Han vågade knappt gå utanför dörren tack vare alla snorungar som sprang omkring i dagarna tre med raketer i högsta hugg. När vi var inomhus och han hörde en smäll hukade han sig och tittade upp mot taket. Kraken, trodde att de till och med avfyrades inne.
Det borde väl räcka med fyrverkerierna för allmänheten vid tolvslaget?
Nej, då ska alla dårfinkar fyra av dessa pangare i tre dygn. Och vem är det som får städa bort allt skräp, och är det någon som ens bryr sig om alla raketer som stannar kvar i atmosfären och förstör miljön?
Om inte för de stackars hundarna, så för miljön: nobba nyårsknallar!
de ropar på mig
14 timmar sedan
5 kommentarer:
Jag håller med dig siss! Det känns som om det här med fyverkerier har blivit överdrivet. Varje år är det människor som skadas av dessa smällare trots att de inte själva avfyrar dem. De råkar komma i vägen när, oftast, snorungar som inte kan hantera smällare skjuter i tex tätbebyggda områden. Jag tyckte såå himla synd om Franke när du berättade vad som hänt. Lilla vännen... Dags att det görs något åt detta fenomen- nyårsknallar! Kram kram
Allt detta dåliga som raketerna för med sig verkar inte påverka folk. Vi får starta en kampanj: nobba nyårsknallar annars...
aldrig smällare hör till!!! och det är bara en gång om året....
Hahaha, våga vägra smällare! Eftersom jag reagerar ungefär som hundar gör på smällare stödjer jag kampanjen "nobba nyårsknallar annars..." till 100%.
Anonym: Det är en gång för mycket.
Sarah: Tack för ditt stöd!
Skicka en kommentar