Micke brukar inte engagera sig så mycket i mina loppisköp. Men igår minsann. Då kikade, fingrade och hittade han. Två fina plåtburkar. Cloetta-burken är min favorit. Men det var på håret att vi fick köpa den, butiksägarinnan hade nyss fått in den och hon var själv intresserad. Men som ni ser. Vi fick köpa den! Och det är nog för att vi brukar titta in hos henne då och då. Ingen blev lyckligare än jag. Och Micke, den här gången.
Min frukostshake
10 timmar sedan
6 kommentarer:
Coola! :)
Även en blind höna kan hitta ett gamla burkar.
Jättefina burkar! :-)
Jag älskar sådana burkar, de är så vackra!
det är allt något speciellt med plåtburkar som gör att man inte kan låta bli dem!
Det är ju så bra, för de är ju både fina och användbara!
Skicka en kommentar