Vi sjöng "Ja må han leva" för ettåringen. Och han fick äta tårta för första gången. En tårta med bondgårdsdjur på, för han är så väldigt förtjust i dessa. Varje tillfälle jag fick så passade jag på att krama om. Rufsa om. Tala om; hur jag saknar den lilla skitungen. Och jag tror att han förstod, så som han babblade och log till svar.
Ni får följa med på en liten rundtur hos min syster och hennes familj. De har de så himla fint alltså.
Min frukostshake
10 timmar sedan
5 kommentarer:
Härliga bilder! Tycker det ser så fint ut :)
Ann-Louise
Och den lilla skitungen saknar dig, och hans mamma med för den delen. <3 Kramar
men o la la, va fint! och vilken go unge ;)
Underbart fint där!!! och samma tapet som vi i vardagsrummet :)))
och så rart att se en annan fin ettåring, de är verkligen för ljuvliga i den åldern *
kramar om, Lycke
Ja, visst har dem det fint. Ett otroligt ljusinsläpp och så alla fina tapeter förstås. Kram
Skicka en kommentar