Va? Vad sa du?

När jag var liten hade jag ofta, väldigt ofta, öroninflammation. Därav smeknamnet: Öronbarn. Att ha öroninflammation ofta kan resultera i att man får lite sämre hörsel eftersom inflammationen gärna vill värka hål på trumhinnan. Vilket det gjorde på mig. Inte bara en gång. Nej, många gånger.

Min dåliga hörsel har gjort sig påmind många, många gånger. Inte minst under min skoltid. När jag gick på lekis fick vi alltid ligga i en ring på golvet och vila innan det var dags för fruktstunden. Fröknarna var så finurliga att dem för jämnan uppfann olika "lekar" för vems tur det var att sätta sig till bords. Dessa lekar innebar ibland att vi barn skulle spetsa våra öron. Och då var jag alltid körd. En av lekarna var att man fick gå till bordet när man hörde fröken viska ens namn. Men jag hörde aldrig. Aldrig! Inte förrän fröken sade mitt namn högt och tydligt: SOFIE!

Under gundskoletiden fick vi göra en hälsoundersökning som innefattade en hörselkontroll. Då fick jag ett par hörlurar på mig och meningen var att jag skulle trycka på en knapp när jag hörde ett tyst, nästan ljudlöst pip. Och jag fick chansa hejvilt flera gånger, eftersom jag inte ville verka döv. Men jag måste ju ha lurat skolsyrran lite grann eftersom jag idag sitter här utan hörapparat?

Bristen på hörsel påverkar även mitt vuxna (?) liv. Varje dag präglas av: va? vad sa du? nu hörde jag inte? Kan du ta det igen? Det händer även att jag ofta, för ofta, efter tredje gången som personen har fått upprepa sig, låtsas höra vad den säger och svarar därefter. Och det är inte klokt. Det brukar sluta lite hur som helst.

Men jag har fått bättre luktsinne, inbillar jag mig. När ett sinne sviker förstärks ett annat?

Vinglig vovve

Det är synd om Franke just nu.

Han var nämligen hos veterinären igår och fick en envis och ond mjölktand bortopererad. Han fick tre sprutor direkt när vi kom dit, och under operationen fick den lilla kraken ha en syrgas- och narkostub i luftstrupen, och en narkoskanyl på ena frambenet.

När vi fick hämta hem honom igår så var han trött, groggy och väldigt vinglig på benen. Så nu är det gnyende, ledsna blickar och kärlekstörst som gäller.

För att pigga upp Franke lite köpte jag levergodis till honom idag - och visst lindrar det!

I alla fall för stunden.

Saffran och spackel

För att hjälpa min bristande julstämning en bit på traven ska jag i helgen ställa till med bak. Lussebullar och pepparkakor. För att göra det ett snäpp mysigare ska mina småsystrar, 9 och 14 år vara med. För vad är ett julbak utan barn? Som att dricka glögg utan russin och mandel. För att förstärka julstämningen ytterligare ska jag leta fram en gammal julskiva som ska spelas tyst, tyst i bakgrunden under baket. För visst är julskivor egentligen mer plågsamma att lyssna på än rogivande?

Den tradition som jag och mina syskon har när vi ska baka peppisar och lussebullar, är att vi istället för att använda oss av de gamla vanliga pepparkaksformarna och att forma lussebullarna i dess vanliga "s-form", försöker uppfinna nya figurer. Alla möjliga former och figurer har trätt fram under årens lopp, och det ska bli roligt att se vad kreativiteten tar fram detta år.

Mitt i mina försök att locka fram, de annars så härliga julkänslor som brukar infinna sig så här års, har jag ett jävligt tungt projekt framför mig som jag har lovat mig själv att vara färdig med innan jul. Att renovera hallen. Det var när jag var mitt uppe i tentaplugg inför terminens tuffaste tenta som jag fick för mig att påbörja renoveringen av hallen. Jag rev tapeter på en halv vägg sen sa mitt förnuft stopp - att tentaplugg minsann är viktigare än att riva tapeter. Så nu ska jag på en vecka hinna riva tapeter, spackla (har aldrig gjort detta tidigare), slipa, välja ut en snygg, passande färg och måla.

Förutom detta ska jag även hinna handla kvarstående julklappar, många, och slå in dessa, fint.

Ps. I ett sista försök att leta fram julen har jag prytt min blogg i julens härliga färg, röd.

Jul jul strålande jul?

Regnet vinner striden över snön och solen.
Grannens rödblinkande balkongljus sticker i ögonen.
Vinterjackan känner sig bortglömd.
Julhandeln suger åt sig mina pengar.

Ombonade hem med juleljus och juleröd.
Glöggen värmer men elementen fryser.
Adventstaken ligger kvarglömd på vinden.
Konsums lussekatter är torra.

Bibbi 14 år!

Ha den äran på 14-års dagen Bibbi!

Jag är med i tidningen!

Igår hade vi en utställning i skolan där vi visade upp oanvändbara produkter inom sjukvården, som vi har förbättrat och gjort användbara. Min grupp blev intervjuade och fotade av lokaltidningen Folket. Klicka här för att läsa artikeln.

Jag och min klasskamrater.

Landgång eller smörgås?

När min, nu ivägflyttade, syster gick på mellan- och högstadiet och de skulle ha klassfest med medtagen mat, köpte mamma alltid en Landgång till henne. En avlång macka täckt av skinka, ost, grönsaker och diverse pålägg. Som en smörgåstårta men i miniatyr.

Men, varför heter det landgång? Är det för att mackan är formad som en brygga? Troligtvis. Men hur kan de då kalla en rund smörgås för rund landgång? För jag har då aldrig sett en rund brygga.

Mitt förslag är att ändra det löjliga namnet landgång till smörgås. För det är vad det är - en smörgås.

En rund landgång!?

Blå är jag

En vecka.
Två familjemedlemmar till sjukhus.
Blå och förvirrade själar.
Frågetecken.
Och utropstecken.
Tvångströja runt mina armar.
Unken sjukhuslukt.
Osynliga tårar som kvävs.
Den raka ryggen kröks.
Händer som kramar.
Ord som fastnar.
Gråskala.

Fröken Mandarin

Igår fyllde min kära mommi Maj-Lis 85 år. Kalaset var trevligt och det kryllade av den gamla damens barnbarn och barnbarns barn. Min mormor har på senare år fått åldersdiabetes och detta har nu resulterat i att hon måste ta en insulinspruta varje kväll. Med detta får hon hjälp av hemtjänsten, eftersom hennes händer är sjuka och onda av reumatism. Denna speciella kväll bidrar hemtjänsten med en väldigt speciell person. In, iförd i supertajt topp, supertajta jeans och lårhöga stövlar, klampar nämligen Fröken Mandarin. Fröken Mandarin från Tutti frutti, tv-programmet där tjejer strosade omkring i bikini med frukttema, och som leddes av Bruno Wintzell.

Mormor hade ju självklart ingen aning om Fröken hemtjänsts förflutna, men för oss andra blev det både ett och två skratt.

Två steg framåt.

De som känner mig trodde nog aldrig att jag skulle ta tag i mitt körkort, eftersom jag är velig, slö, harig, glömsk och förvirrad. Men nu har jag tagit två steg framåt. Jag har undersökt synen, vilket resulterade i att jag inte behöver ha glasögon när jag kör bil. Och det trodde jag aldrig, jag som ser suddigt på långt avstånd och som knappt känner igen folk jag känner på håll längre. Jag har även bokat in mig på introduktionskursen, som tydligen är ett måste nu för tiden, och detta sker nu på söndag. Jag skulle dock behöva ytterligare en handledare att övningsköra med, en känns lite snålt men framförallt krävande för den utvalde som måste tampas med mig. Så nu måste jag ragga en handledare till...

Min syster har stuckit!

Efter att ha velat fram och tillbaka under hela sommaren, har systeryster nu bestämt sig och slagit slag i saken. Min syster har farit sin kos. Till kyrkornas stad - Jönköping. Det var med vemod och glädje som jag sa adjö till henne. Det blev ett snabbt hej då, som när man i häftig fart river av ett plåster som sugit sig fast på armens hårstrån. Hellre det än ett långt, tårfyllt och smärtande avsked. Jag har nog inte förstått det riktigt än, eftersom jag inte har fällt en endaste tår. Annars är jag överdrivet sentimental och gråter till Idol eller när Franke lär sig ett nytt kommando.

Men vi ses förhoppningsvis snart igen, jag och min bästa vän systeryster.

Tandvärk

Se upp i trafiken!

Jag har bestämt mig för att ta körkort.

Och jag som knappt har varit i närheten av styrmojängen på motordrivna fordon sedan jag var femton år. Då skjutsade jag min kompis på hennes moppe, jag svängde in på en liten väg som bestod av rullgrus, och resten kan ni lista ut själva. Sedan dess har jag, förutom att olagligt övningsköra utan lämpa i fem minuter i 20 kilometer i timmen, kört sommarstugans åkgräsklippare.

Så jag kan ju inte påstå att jag har någon erfarenhet.

Jag hoppas bara att jag är bättre på att köra riktig bil än vad jag är på att ratta i bilspel.

Franke, min vän!

Detta är min lilla vän Franke.

Med en enkel tulpan på bemärkelsedan...

Grattis på födelsedagen Syster yster!

Många kramar