Till alla er som inte har instagram så kan jag verkligen rekommendera det. Det är lite som en fotoblogg. Men fina glimtar av vardagen. Här kommer några glimtar ur min.

Jag äter tårtrester från mitt kalas och försöker bli bättre på photoshop. Jag fick nämligen en jättebra bok av honom i present. Jag har inte hunnit kika i den så mycket ännu men den verkar lovande hittills.

Jag sover så dåligt nuförtiden. Vaknar av minsta lilla. Och vrider och vänder mig i sängen. Och jag som tänker att jag kanske behöver sömnen som mest nu. Innan bebisen kommer. Tur då att jag kan ta en tupplur lite då och då.

Ettåringen i Småland

Vi sjöng "Ja må han leva" för ettåringen. Och han fick äta tårta för första gången. En tårta med bondgårdsdjur på, för han är så väldigt förtjust i dessa. Varje tillfälle jag fick så passade jag på att krama om. Rufsa om. Tala om; hur jag saknar den lilla skitungen. Och jag tror att han förstod, så som han babblade och log till svar.

Ni får följa med på en liten rundtur hos min syster och hennes familj. De har de så himla fint alltså.

Fjäderlätta snöflingor och en isande kyla. Jycken fryser och jag likaså. Långkalsonger. Lager på lager. Och rosor på kinden. En kalasinbjudan på posten av en ettåring. Så i helgen åker vi till Småland. Undrar hur många gånger jag förbannat avståndet. Trettio mil. Enkel resa. Det är inte alldeles lätt att ha en syster så långt bort. Saknaden och längtan hör till min vardag. Men desto roligare att ses försöker jag intala mig själv.

Här kommer några foton från min telefon.

Tankar och tack

Jag funderar mycket på hur Franke kommer reagera på bebisen. Förhoppningsvis bra. För han är ju väldigt duktig med mina systrars barn. Tankarna snurrar även mycket runt huset och allt som jag vill hinna färdigt. Badrumsrenoveringen är äntligen i slutskedet. Men så vill jag måla där och tapetsera här. Och jag vill genomföra renoveringen av burspråket. Som jag påbörjade för en evighet sen. Fan att jag ska vara en sån som påbörjar men aldrig avslutar. Men nu får jag ta mig i kragen. Idag ska jag riva tapeter.

Jag vill tacka er alla så mycket för era gratulationer. Ni är bäst. All kärlek till er.

Det är nog det här som är lycka

Jag bakar morotsbröd i solsken. Och lyssnar på Deportees. Och så går jag runt och nynnar. Inte bara för mig själv utan för den lille som växer där inne. Och ibland svarar den med en liten buff, och då ler jag stort och blir alldeles varm i hela kroppen. Han vill också känna och lägger sin stora hand på min mage. Där kom det en spark, viskar han och tittar på mig med kärlek. Det är nog det här som är lycka.

Vinterfrost i fårhagen

Soliga dagar promenerar vi ofta i fårhagen. Ibland pratar vi. Ibland inte. Och det är ju det som är så himla bra med älskvärda människor som man står nära. Orden behövs inte alltid. Franke får springa fritt och lukta och leka. Han fullkomligt älskar det. Och jag älskar att se honom lycklig.

Fin fortsättning

Och så är julen så sakteliga på väg ut. Nu när jag städar ut julen känner jag en stark känsla av förändring. Så nu ska jag lägga lite mer tid på att pyssla i hemmet. Jag plockar bort, planerar och väljer prylar med omsorg. Får nya idéer. Googlar hejvilt. Det är mycket jag vill göra nu. Och jag vill framförallt lägga mer tid på bloggen. För det är ju så trevlig att vara här. Och framförallt där, hos er. Hoppas ni allihopa har haft fina och minnesvärda högtider tillsammans med era kära. Och hoppas ni får en fin fortsättning.

Julstök

Vi skriver julkort i sista minuten och slår in klappar. Den här julen har jag faktiskt köpt klapparna i tid. För en gångs skull. Jag tänker på allt som jag vill baka. Men orken och lusten finns liksom inte. Men saffransskorporna måste jag nästan baka i år igen, de är ju gudomliga. Grannen berättar att hon tagit ledigt från jobbet ett par dagar för att julstöka. Själv drar jag fingret över den dammiga fönsterbrädan medan jag sneglar på leksakerna som ligger kvar på golvet sen vi var barnvakt i måndags.

En kyss under misteln

Snön kom till mig idag. Den är efterlängtad och välkommen. Vi leker med jycken i snön. Han fångar snöbollar i munnen och fryser om tassarna. Vi har glömt att tända andra ljuset. Och vi kysser varandra under misteln. Nu ska jag titta på några avsnitt av julkalendern som jag har missat. Den verkar lovande i år.

De där julkänslorna

Jag äter skumtomtar och pepparkakor. Och tänder ljus. Jag skriver även ner tankar i fina boken som han gav mig. Och med hoppfulla steg går jag i butiken och letar efter julknäcke. Och must. Och sill. Och jag sneglar i almanackan och räknar ner dagarna till första advent. Första julklappen är redan inhandlad. Och julkorten likaså. Tänk vad tidigt mina julkänslor infann sig det här året. Och tänk om de är slut när julen är här funderar jag. Kaputt liksom. Jag känner mig nästan som en galenpanna. Och han bara ler åt mig.

Om Dr Westerlund och bakning

Jag har tagit en stickling av Doktor Westerlund som får stå och sprida underbar doft i sovrummet. Den  doften påminner mig om barndomen eftersom mamma alltid hade en sån i sitt sovrum. Ljuva Dr Westerlund. Jag bakar. Och kastar. Och bakar igen. Medan jag tänker "när blev jag såhär dålig på att baka?". Tårtan som vi bakade till hans kalas fick iallafall högsta betyg av hans farmor 94 år. "Godare tårta har jag aldrig ätit!"  Nu ska jag steka falukorv och potatis.

Jag försvann

Jag försvann en stund. För att hämta andan och egentligen bara vara. För luften försvann ur mig. Som om någon slagit mig i mellangärdet. Men nu är jag här igen. Med ny luft i mina lungor. Och med ett leende. Men, med en bekymmersrynka. För det är något knas. Bilderna jag för över till bloggen blir randiga och gröna och lila. Det är hopplöst. Kanske att jag behöver ett nytt bildredigeringsprogram.

Nu är den här

Sensommaren sa visst tack och hej. För nu kom blåsten, regnet och kylan. Och jag som inte har någon mellanjacka. Förra året kom snön den femtonde oktober berättar en man för mig när vi möts med våra hundar. Jag huttrar till vid tanken på snö och säger till honom att det minsann var tidigt.

Här kommer några bilder från min telefon.