Ett test som är 100% sant, jag svär!

Jag har gjort ett test som Kajsa har gjort och som hon i sin tur hittade på en annans tjej blogg.

Sofie Malmströms personlighetstyp:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa Sofie Malmström:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Jag övningskörde idag!

Idag övningskörde jag för första gången. Och damn vad bra jag var! Körde visserligen på ettans växel hela tiden och runt runt på en grusparkering. Men ändå. Och endast motorstopp en gång.

Det var hysteriskt kul att köra bil även om jag var tvungen att flytta fram sätet till dess yttersta för att kunna ha koll på vägen. En bilkudde kanske?

Koncentrations-minen. Men var tittar jag?

Välkommen monkisar!

Ikväll är det fest för att fira premiären av Monki här i Eskilstuna. Det är verkligen jättekul att de sätter bo här, det behövs lite nytt i det småtrista shoppingutbudet som den här stan har att erbjuda. Jag har en inbjudan. Och jag har O.S.A:t. Men jag har så sjukt ont efter ett läkarbesök igår så jag vet inte om jag orkar ta mig dit. Men jag vill, vill, vill. Kanske får sänka några värktabletter och pina mig dit helt enkelt. För dit ska jag. Tror jag.

Tillträde till världens vägar

Efter år av fan-suckar, bit i läppen och arga jämfotahopp över att jag inte har något körkort, så har jag äntligen tagit ett litet steg i rätt riktning. Jag har nämligen skickat in min ansökan om körkortstillstånd till Länstyrelsen, och imorgon har jag bokat in mig och min handledare Rasmus på den numera obligatoriska handledarutbildningen.

Kortet som ger mig tillträde till världens vägar - här kommer jag!

Inbrott på Greven i gränden

NYHETER ESKILSTUNA SENASTE NYTT
ONSDAG 17 SEPTEMBER 2008
Eskilstuna


Klädtjuvar sprang från butik
Vid 23-tiden på tisdagskvällen skedde ett inbrott i klädbutiken Greven i gränden på Köpmangatan i Eskilstuna. Tjuvar ska ha sprungit från platsen med stulna kläder i famnen.

De två gärningsmännen ska ha sprungit i riktning mot järnvägsviadukten och efter flyktvägen har polisen hittat en tröja. Det är ännu oklart hur mycket kläder tjuvarna, som fortfarande är på fri fot, fick med sig. (Eskilstuna Kurirens nätbilaga)


Så jävla trist. Jag lider verkligen med Micke och Niklas. Det är tråkigt när det sker såna här saker, i synnerhet när det händer en liten nyöppnad butik som verkligen är beroende av att sälja. Jag ringde Micke från nattjobbet igår och fick höra den hemska nyheten. De var förtvivlade och uppgivna och de skulle precis sätta igång med att städa upp allt glassplitter. Jag vet att det är en tiniminichans att polisen hittar de skyldiga, men jag hoppas på det iallafall. Innerligt.

Jag förbannar bovarna och hoppas att de kommer brinna i helvetet!

Nog är det måndag allt

Denna vidriga måndag startade med att jag försov mig, till följd av en orolig natt. Jag sov nämligen som ett lepra, vaknade säkert trettio gånger under hela natten. Men det började egentligen med att jag hade svårigheter med att somna. Jag och Micke tittade på en rysare igår som handlade om gigantiska insekter som invaderade en del av Amerika (eller hela?). Djuren var inte så läskiga i sig utan det dem gjorde. De dödade allt och alla. Och jag får stora skälvan av filmer som handlar om att alla människor blir utplånade från jordens yta. För tänk om det kommer ske någon gång i framtiden? Tänk om jag kommer gå omkring alldeles ensam i hela världen, som Will Smith i "I am Legend"? Då dör jag hellre först av alla.

När jag kommer till skolan, stressad och utan vare sig make up eller frukost i magen, inser jag till min stora förskräckelse att vi har heldag. Nio till fyra. Och inte nio till tolv, som jag trodde. Utan att ta i för mycket kan jag säga att jag blev jävligt irriterad, frustrerad och blå.

Eftersom en hund inte ska vara ensam, och inte kan hålla sig, mer än fyra timmar, så innebar det att jag var tvungen att ta mig hem på lunchen. Och självklart hade jag lånat ut min cykel till Micke just den här dagen. Men jag blev räddad av en klasskamrat som lånade ut sin bike till mig så att jag hann hem och ut på promenad och tillbaka i tid. (Tack Kajsa!)

Vid halv ett-snåret fick jag en tonfiskmacka i magen. Och det var verkligen på tiden för när jag inte har ätit på länge och mitt blodsocker är nere i tånaglarna svider det i magen och jag blir som en okontrollerad snorunge som nanny-akuten bör ta sig an.

Väl hemma efter en meningslös dag med meningslösa gästföreläsare, som fick mig att tyst panikskratta likt en uttråkad högstadietjej, upptäcker jag att Micke har "gömt" mitt bankomatkort och dessutom tagit med sig ketchupen till jobbet. Hans mobil är självklart avstängd när jag vill nå honom för att lokalisera pengakortet. Och följden av detta blir att jag inte kan köpa någon ny ketchup till mina hamburgare, eftersom jag inte har tillräckligt med kontanter, utan får springa till lillesyster och låna ketchup i en liten plastpåse. Vilket såg vidrigt ut. Som om jag hade varit och lämnat blod i en påse som jag tar med mig hem.

När jag ska steka burgarna tappar jag ett glas i golvet som går i miljoner bitar, och då kommer alla svordomar som mitt vokabulär innehåller, och även de finska varianterna. Min mat blir bränd för att jag försöker hålla undan Franke medan jag dammsuger upp allt glassplitter.

Efter en måndag, som har varit som en böld i min rumpa, sitter jag tillslut i min ensamhet med en folktom och öde planet i tankarna,och äter mina brända hamburgare med en tiggande hund nedanför fötterna.

Söndagsoutlet

Istället för att plugga igår, vilket jag verkligen behövde och vilket jag ångrar idag, så var jag på den nyöppnade outlet-butiken Lager 157 i Hälleforsnäs. Den var faktiskt helt okej. Jag shoppade en hel del som till exempel en blå veckad kjol, vinterjacka (Jenny Hellström, 150 spänn!?), höga-i-midjan-byxor, några t-shirtar och lite till. De hade ett eget klädmärke som fyndigt nog heter just Lager 157 och dessa prylar var rikitigt asbilliga. Säkert inte bästa kvaliten, en t-shirt för 30 riksdaler, men det är ju helt klart värt att ha på mitt mupp-jobb.

Efter att ha spenderat några timmar i butiken och efter att ha fått beställa våra Paninis i den milslånga cafékön körde vi vidare mot Vingåkers factory outlet. Lite skeptiska eftersom vi tidigare gånger nästan aldrig hittat något där, men ändå en aning hoppfulla. Vi skulle ha litat på det tidigare. Det fanns ingenting. Nada. Men eftersom vi ändå var där så passade jag på att leta efter en klänning till det stundande bröllopet på lördag. Men nej. Jag såg ut som en blandning mellan en tant och en bakelse i kreationerna de hade att erbjuda.

Lager 157 - ja.
Vingåker factory outlet - nej.

Eftersom jag uppenbarligen inte pluggade igår får jag göra det idag. Jag blev till och med tvungen att skolka från en föreläsning idag. Och än är jag inte klar. Det kommer bli en lång kväll.

Och straffet för att jag struntar i mina studier och skolkar? En fet vagel på mitt högra ögonlock.

Lugn efterlängtad lördagkväll

Regn, raggsockor, rödtjut, en rulle och micropopcorn. Som jag måste springa över till syrran och poppa eftersom vår micro nästan började brinna när jag skulle tina några mackor, och därför nu står död med sladden avklippt. Stendöd.

Långkok på Lundbladsvägen

Igår skrapade jag ihop några vuxenpoäng genom att för första gången i mitt liv laga Gulasch. Men det tog tid. Minst en och en halv timme skulle det puttra på spisen, så nu jag kan även skryta med att jag även har gjort mitt första långkok (som äldre alltid säger).

Det var dock ett litet orosmoln. Nämligen vilken krydda som skulle vara i, kummin eller spiskummin. Recepten sade olika och jag läste även på nätet att spiskummin felaktigt kan benämnas som kummin. När jag var på sunk-konsum kom jag fram till att det bara måste vara spiskummin, eftersom det på baksidan av kummin-påsen stod att det används till bakning av bröd. Jaja, kummin hit och spiskummin dit. Gulaschen blev faktiskt jävligt god i slutändan, och även Micke och Franke gillade den.

Nästa vecka kanske jag kastar mig över nästa långkok - kalops.


Dagens äckligaste kommentar till mig av överförfriskad bänksittare på den skumma sidan av ån:
"Hej hunden! Får jag klappa matte?"

Fuck you säger jag bara.

Att sno straffar sig

Jag kom nyss upp från tvättstugan, som förövrigt ligger i huset bredvid vilket gör det hundra gånger jobbigare att tvätta. När jag ska tömma ena maskinen ser jag till min stora förskräckelse att mina vita sängkläder är rosa. ROSA! Jag börjar genast skylla på Micke i mitt huvud, eftersom han har ett gäng röda strumpor. Men nej. Boven är en handduk. En handduksjävel som Micke har snott av sina föräldrar, eftersom han tyckte att den var så stor och fluffig. Den är urblekt vinröd så jag trodde att den hade blivit tvättat minst femtio gånger, men där trodde jag uppenbarligen fel. Så jävla fel!

Eftersom jag har ett litet inslag av pedantism (?) i mig så började genast tankarna snurra i mitt huvud: Det där rosa kan jag absolut inte bädda med! Hur kommer jag smidigast till IKEA för att köpa nya billiga VITA sängkläder? Kanske kan göra skurtrasor av skiten...

Att sno straffar sig tydligen. Kom ihåg det, hur fluffigt det än är.

Jag förbannar finsk sprit

Jävlar i helvete vad jag har varit bakis. I två dagar dessutom. Och allt för lite Minttus skull. Min systers kille bjöd på det i lördags för att jag skulle komma igång (jag var seg sen fredagens familje-kräftskiva). Och jag kom igång. Wow! Och jag fick sona för mina brott igår, och idag. Fan!

Hädanefter ska jag hålla mig borta från spriten, speciellt finsk sprit. Som dessutom smakar som en superstark tandkräm.

Parmiddag

Middag för fyra.
Fyra som ska äta.
Äta en parmiddag.
Parmiddag suger.
Suger fet dalahästballe.

Att busvissla

Tänk att kunna busvissla, tänkte jag härom dagen.

Då skulle jag kunna vissla in Franke, vissla på folk jag känner istället för att skrika och vissla just bara för att jag kan busvissla.

Absolut häftigast vore att vissla på det här busiga sättet, utan några fingrar instoppade i munnen. Men det är tydligen för proffsen, eftersom jag inte får fram ett ljud. Därför övar jag på det mest traditionella sättet, med fyra fingrar i munnen. Och visst kommer det fram ett och annat (o)ljud. Tungan värker och fingrarna blir blöta av saliv men jag kommer ligga i hårdträning för att efter sommaren stolt kunna visa upp min nya färdighet - att busvissla.

En dag

En fika med en barndomskamrat.
Deep talk med pojkvännen över en bit mat.
Rean pågår överallt.
Sommaren växlar mellan varmt och kallt.

Power walk och träning.
Jobba och städning.
Försöker planera den kommande ledigheten.
Hunden under skäller, han heter Ben.

En helvetes jävla konst

Att vrålskrika i tystnad.
Att panikgråta i tystnad.
Att ramla över ett krokben i tystnad.
Att få tusen nålar på armen i tystnad.
Att bli knockad av en boxarhandske i tystnad.
Att få ett karateslag i solar plexus i tystnad.
Att få game over på Super Mario Bros i tystnad.

Det är en helvetes jävla konst.