Att cykla i hällregn

Igår när jag cyklade till jobbet öppnade himlen sig. Och omfamnade mig. Men inte på det vänliga viset. Hällregn, åska och blixtar. Jag blev dyngsur och kall. Och jag fick ta upp benen för varje vattenpöl, som växte sig större och större. Men det gjorde ingenting, för jag kände mig som ett litet barn på nytt. Det var liksom en fin känsla att cykla där i regnet. Att kasta upp benen här och där. Att försöka veja undan monsterpölarna. Att höra bullret. Och att se blixtarnas sken i ryggen. Men så plötsligt ropar solen hej. Samtidigt som regnet fortfarande öser ner. Två fina regnbågar blev min belöning.

Idag gör jag ingenting. Bara är. Och fixar lite här. Och sitter lite där.