Tänk alltså. När natten kommer för att stanna vaknar tankarna. De far hit och dit. Och snurrar nästan snabbare än ljusets hastighet. Pax för att bli en morgonmänniska i mitt nästa liv, viskar jag till natten. För tänk. Vad fint det skulle vara att vara morgonpigg. Vakna när timman är ung. Och bara vara pigg och glad liksom. Kanske i nästa liv som sagt. För jag tror nog på ett liv efter detta.
Händerna ömmar. Och ryggen värker. Men buskarna är fina igen. Jag hoppas att de uppskattar det. Jo, men det gör de nog. Idag har jag lärt mig att busvissla. Inte så väldans högt och bra, men jag är nära.
I morse gick jag och Franke vår vanliga morgonpromenad. Den är himla fin. Och gör gott för en morgontrött.
6 kommentarer:
Hihi, du är i alla fall mera morgonpigg än vad jag är! = ) Vilken tur att jag har en son som gillar att sova på mornarna! ; )
Lika härliga kort som alltid! = )
Vilken fin runda! I går på min morgonpromenad skuttade det fram två rådjur. Och näktergalen sjöng för mig hela tiden. Så härligt! Maj är finast. :)
ja jag önskar allt att jag också var lite mer morgonpigg. Då skulle man liksom hinna få 1000 saker gjorda innan andra ens har hunnit vakna!
Jag är nattmänniska och har för länge sedan insett att det här samhället inte är skapat för mig utan för alla morgonpigga typer..! :-D Det är bara att stå ut - men jäsingen när jag tar pension; då blir det sovmorgon!! :-D
Jag känner igen det där. Jag älskar att vara vaken tidigt men har ofta svårt att ta mig upp på egen hand. Därför har det varit super att hunden vaknat tidigt hela veckan...har fått så mycket mer gjort!
Problemet med mig är att jag är så svårstartad på morgonen. Jag kan gå upp tidigt men får ändå inte ett dyft gjort. Och min jycke sover längre än vad jag gör så han är ingen vidare väckarklocka. :-)
Skicka en kommentar